Karl XII som flykting

Kung karl XII är mest berömd för sina krig. Han drömde om att erövra Moskva men Ryssland var stort och kallt och kriget gick inte så bra. Hans soldater svalt och frös ihjäl, blev dödade eller sålda som slavar. I slaget vid Poltava 1709 grusades erövrardrömmarna. En sårad kung och spillrorna av hans armé flydde söderut och sökte skydd i det muslimska Osmanska riket. Där blev kungen och hans närmaste män kvar i över fem år. När de så småningom reste hem igen följde många osmaner med dem.

Dessa dramatiska händelser ledde till ett omfattande kulturutbyte mellan Sverige och Orienten. Kåldolmen var kanske det mest alldagliga resultatet. Hemma i Sverige började man nämligen laga den turkiska rätten ”dolma”, som bestod av rullade vinblad fyllda med ris och köttfärs. Men det var dyrt med importerade vinblad i Sverige. Därför tipsade Cajsa Warg i sin beröma kokbok om att man kunde använda kålblad i stället för vinblad. Kåldolmen var född. ”Man tager vad man haver”, lär Cajsa ha sagt. Kåldolmens namn återger maträttens historia: det turkiska ordet ”dolma” betyder ”fylld” och det svenska ordet ”kål” vittnar om maträttens försvenskning. (Visste ni förresten att Kungsträdgården i Stockholm ursprungligen var en kålgård? Kung Erik av Pommern lät odla kål där redan under 1400-talet.)

30 november

Karl XII sköts till döds den 30 november 1718 under ett försök att erövra Norge. Många böcker och dikter har sedan dess hyllat hans krig, hans hjältemod, hans militära snille och så vidare. Men Karl XII har inte bara hyllats som kung och fältherre, han har också gjorts till politisk symbol. Under 1800-talet började nationalister och rasister göra honom till sin hjälte, ”den svenskaste svensk som någonsin funnits.”

Under 1900-talet blev Karl XII nazisternas favorit – en representant för den rena nordiska rasen. Det här handlade förstås om politiskt motiverade efterhandskonstruktioner. Karl XII själv levde under en tid då nationalistiska och rasistiska idéer ännu inte tagit plats i de politiska diskussionerna. Dessutom var han bara 1/16 svensk enligt rasbiologernas sätt att räkna – som de flesta kungligheter kom han från en invandrarfamilj. Han var alltså viktig för Sverige på ungefär samma sätt som Zlatan är det i dag – på grund av den roll han spelade, inte på grund av det land som familjen ursprungligen kom ifrån.

Karl XII bev bara 36 år gammal. Men hans dramatiska liv skulle få oväntade konsekvenser: långt efter att krigen var förlorade och alla inblandade var så fortsatte svenskarna att äta kåldolmar. Stormaktsdrömmarna blev det inget av och kungarna förlorade gradvis sin makt till förmån för demokratin – men kåldolmen överlevde.

En köttbulle med kål

Karl XII må ha varit monark i ett hierarkiskt ståndssamhälle och en krigsherre som levde sitt liv i fält. Men han var inte rasist och han bär inte skulden för allt vad rasister och nazister må ha gjort eller sagt i hans namn. Han och hans samtid vittnar snarare om stor kulturell öppenhet och nyfikenhet, särskilt för de muslimska osmanerna och deras samhälle. Detta kan vara värt att minnas i dag.

Med följande rader sammanfattade författaren Lennart Hellsing kungens liv:

Kung Karl han var en väldig kung,
han krigade när han var ung,
tirri tirra tirej!

Hem från Turkiet tog han dock
en köttbulle med kål som rock,
tirri tirra tirej!

Kung Karl han hade högre mål
än köttfärs inlindat i kål,
tirririririri tirrarara tirej!

Hans mål ej middagsmålet var,
dock blev till slut blott detta kvar,
tirri tirra tirri tirra tirallan rallan lej!